This page has been automatically translated using Google Translate.

Konsten på din station

Det finns konst på nästan alla stationer i tunnelbanan och på flera av pendeltågs- och Tvärbanestationerna. Det finns också konst på några av bussterminalerna och på två av Roslagsbanans stationer. 

Vill du veta mer om skulpturen, kaklet eller takmålningarna på din station?

Här finns information om konsten och konstnärerna i SL-trafiken. Välj trafikslag, linje och station i listan.

Konsten på T-Centralens tunnelbanestation

Få stationer speglar tunnelbanekonstens utveckling som just T-Centralen. Redan till invigningen 1957 försågs den som första station med ett flertal konstverk.

Sedan dess har ett tjugotal konstnärer varit engagerade i arbetet med att göra stationen till det konstgalleri den är idag.

Konsten uppvisar en rik variation av olika stilar, material och omfattning, allt från 1950-talets genomgripande utformningar av enstaka pelare till 1970-talets konstnärliga gestaltning av hela stationsrummet. På grund av ombyggnationer under årens lopp har flera av konstverken tagits ned och är inte möjliga att se idag.

Egon Möller-Nielsens soffor på T-Centralen (foto).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På övre plattformen står konstnären Egon Möller-Nielsens soffor i konststensmaterialet stengöt. Sofforna är mjukt och vänligt formade för ensamsittande på kortsidorna och tillsammanssittande på långsidorna. Konsten invigdes 1957.

Konst på T-CentralenPå övre plattformen står också Siri Derkerts pelare med ristningar i betong, även kallad ”Kvinnopelaren”.

Derkert var den första som provade ristning i betong som konstnärligt uttrycksmedel och hon hade många tekniska svårigheter med den. Om betongen var för lös flöt bilderna ihop och var den för hård gick det inte att rista i den.

Varje pelarsida är uppdelad i tre plattor med olika motiv hämtade från de ämnen som låg Siri Derkert varmt om hjärtat, som kvinnokampen och freden, men där finns även mer privata bilder på hennes två döttrar. Konsten invigdes 1958.

 

Konst på T-Centralen.Vera Nilssons pelare med glas- och stenmosaik, kallad ”Det Klara som trots allt inte försvinner”, står också på övre plattformen.

Namnet syftar naturligtvis på de omfattande rivningar som gjordes i Stockholms city i samband med bland annat bygandet av tunnelbanan.

På pelaren hittar vi personer som tidigare levt och verkat i de gamla Klarakvarteren: bildhuggaren Johan Tobias Sergel och författarna Anna Maria Lenngren och Carl Jonas Love Almqvist till exempel. Konsten invigdes 1957.

 

 

På en av spårväggarna på övre plattformen finns Anders Österlins och Signe Persson-Melins 145 m långa konstverk.

I den vita klinkern framträder olika former i stengods som kan ge associationer till olika trafiksignaler och symboler.

Signe Persson-Melin har när det gäller färgval utgått från de glasyrer som hon använt i sin ordinarie produktion av tekannor, skålar och fat. Anders Österlin har till stor del svarat för kompositionen av figurerna. Konstverket invigdes 1957.

På den andra spårväggen på övre plattformen kan vi se Bengt Edenfalks och Erland Melantons 145 m långa konstverk, kallat ”Klaravagnen”.

Konstverket består av glasprismor i varierande färger satta i ett nonfigurativt mönster. Konstverket invigdes 1958.

Berndt Hellebergs pelare på T-Centralen (foto).

 På den övre plattformen finns en pelare med en nonfigurativ högrelief i svart cementmosaik av Berndt Helleberg.

Pelaren fortsatte ursprungligen ner genom ett idag igensatt trappschakt till den undre plattformen. Konstverket invigdes 1957.

 

 

  

 

Konst av Brandtberg (foto).Oscar Brandtberg har gjort mönstersättningen med klinkerplattor på spårväggarna på nedre plattformen. Konsten invigdes 1957.

Tidigare fanns mönstersättningen även i biljetthallen mot Drottninggatan på väggar och pelare men den togs bort 2005 på grund av ombyggnad.

 

 

 

 

 

 

  

Konst på T-CentralenPå flera av pelarna på den nedre plattformen finns diskreta reliefer på de svarta och vita klinkerplattorna gjorda av Torsten Treutiger.

Bland motiven hittar man bland annat musikinstrument, fordon och geometriska figurer. Konsten invigdes 1957.

Relieferna fanns fram till 2005 även på pelare i biljetthallen mot Drottninggatan men togs bort på grund av ombyggnad.

 

 

 

Konst av Jörgen Fogelquist.

På väggarna i biljetthallen mot Vasagatan har Jörgen Fogelquist gjort en väggmålning på spanskt kakel. Arbetet utfördes i en keramisk fabrik i Spanien, söder om Barcelona. Tema: ”Tur och Retur”. Konsten utfördes under åren 1957−62.

Närmare 40 år efter att Jörgen Fogelquist hade arbetat på T-Centralen fortsatte han sitt arbete i gången mot Centralstationen.

Konst av Jörgen Fogelquist. 

På väggarna sitter finskt handmålat kakel: gula, blå, röda, grå och svarta kakelplattor. Formerna löper lätt och kraftfulla svarta färgsjok bryts för kaskader av porlande färg. Keramisk medhjälpare var Lena Andersson, Järvsö. Konsten invigdes 1994 och kompletterades 1998.

Jörgen Fogelquists ristningar på T-Centralen.

På några av pelarna vid utgången mot Vasagatan kan vi se Jörgen Fogelquists ristningar i de vita klinkerplattorna. Konsten invigdes 2000. 

Konst av Britt-Louise Sundell.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I gångtunneln mot Klara kyrka har Britt-Louise Sundell formgivit grindar i konstsmide. Konsten invigdes 1964.

Till skillnad från T-Centralens äldre delar är den blå linjens (Järvabanans) stationsdel en helhetsgestaltning av en konstnär: Per Olof Ultvedt.

På grottstationens väggar och tak finner vi målade blå bladrankor och blommor på blå och vit botten i ett enkelt och rofyllt mönster. I golvet finns infällda mönster i cementmosaik och på en vägg finns stationens signatur: silhuetter av de arbetare som var med och byggde stationen. Den kostnärliga gestaltningen invigdes 1975.

På grund av arbetet med Citybanan är väggar och tak tills vidare täckta av ett plastnät.

Längs rullbandet i förbindelsegången till den blå linjen löper två emaljsviter där konstnären Carl Fredrik Reuterswärd leker med formers uppdykanden och förvandlingar.

Emaljmålningen heter "Take the A-train" och är inspirerad av SL:s logotyp. Tittar du noga kan du se att de olika formerna egentligen består av en mängd "S" och "L"! Konsten invigdes 1984.

På grund av arbetet med Citybanan är konstverket tills vidare nedmonterat. 

Station T-Centralen invigdes 1957 och den blå linjens stationsdel 1975.
Arkitekter: Stockholms gatukontor genom Gunnar Lené (1957), SL:s arkitektkontor genom Michael Granit och Per H. Reimers (1975).
Ombyggnad gången mot Centralstationen 1994 och 1998: SL Fastigheter AB.
Ombyggnad biljetthall med stationsnedgångar 2006: Wester+Elsner Arkitekter. 

Om konstnärerna

Egon Möller-Nielsens ville ge konsten en social mening och därför skulle skulpturerna användas och inte bara beskådas. Mest känd har han blivit för sina lekskulpturer, exempelvis ”Ägget” och ”Tufsen”.  

Siri Derkert är känd för sin starkt personliga och expressionistiska stil. Hon har blivit uppmärksammad för sina barn- och kvinnoporträtt men sitt första offentliga verk fick hon inte göra förrän 1957 på T-Centralen, 69 år gammal. Mest känd och omdebatterad har hon blivit för sin gestaltning av tunnelbanestation Östermalmstorg 1965.

Vera Nilsson var tillsammans med Siri Derkert en av dem som kämpade för att få konst till tunnelbanan. Hon var också en av Sveriges kvinnliga konstpionjärer. Med sin konst engagerade hon sig för dem i samhället som hade det svårt men hon uppmärksammades också för sina landskapsmålningar och barnporträtt.

Anders Österlin är autodidakt som konstnär och har en mängd utställningar och offentliga arbeten bakom sig. Han har bland annat ingått i konstnärsgruppen Imaginisterna där han var en av frontfigurerna. Österlins målningar kan beskrivas som ett slags reducerade landskapsbilder.   

Signe Persson-Melin har under fem decennier varit verksam som konsthantverkare, keramiker och formgivare. Hon har drivit en egen verkstad och arbetat inom metall-, glas- och porslinsindustrin. 1985 blev hon Sveriges första professor i formgivning, vid institutionen för keramik och glas på Konstfack.

Bengt Edenfalk är en mångsidig konstnär som har arbetat med måleri, skulptur och grafik men även som formgivare åt bland andra Skrufs glasbruk. Han arbetar ofta med rena, enkla former och expressiva färger.

Erland Melanton var målare och grafiker och blev även professor vid Konstakademien 1963. Han har bland annat utfört en 25 m lång mosaik utanför Västerås stadsbibliotek samt en väggmålning i Viggbyskolan i Täby.

Berndt Helleberg arbetade framför allt med skulptur och medaljkonst och var också en av initiativtagarna till att bilda Skulptörförbundet. Han har ett flertal offentliga arbeten bakom sig, bland annat den uppmärksammade 9 m höga skulpturen i glasfiber och betong i Riyadh i Saudiarabien. Helleberg har även gestaltat Hornstulls tunnelbanestation. 

Oscar Brandtberg var målare och konsthantverkare. Han har gjort flera arbeten i kyrkor i Stockholmsområdet, exempelvis en glasmålning i Högalidskyrkan, altarskrud till Nacka kyrka och takmålningar i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden.

Torsten Treutiger har gjort ett flertal offentliga konstverk, bland annat en pelare på Kulturen i Lund, en kaklad vägg i Eskilstuna och ett vattenkonstverk i Sunne.

Jörgen Fogelquist har alltid haft en stark känsla för arkitektur och en stor ambition att nå ut med konsten till folket via de offentliga väggarna. Typiskt för Jörgen Fogelqvist är det lätta, skissartade handlaget där ofta ljusa färger och bestämda, svarta streck tillsammans bildar rytmiska mönster. Fogelquist har även utfört konsten på Västertorps tunnelbanestation.

Britt-Louise Sundell är konstnär och keramiker. Hon var verksam vid Gustavsbergs porslinsfabrik 1954―82. Där tog hon fram serviser i samarbete med KF:s provkök och gjorde bland annat Gustavsbergs första stengodsservis ”Rustik” 1956. Hon gjorde även unika föremål i stengods samt formgav glas för Målerås glasbruk. På Mariatorgets tunnelbanestation kan man se grindar formgivna av Sundell.

Per Olof Ultvedt är mest känd för sina mekaniska skulpturer och tillsammans med konstnärerna Niki de Saint-Phalle och Jean Tinguely skapade han 1966 utställningen ”Hon – en katedral”, en av de mest omtalade och välkända utställningarna från denna epok. Ultvedt har även formgivit ett räcke som tidigare fanns på T-Centralen.

Carl Fredrik Reuterswärd är en mycket mångsidig konstnär: målare, grafiker, skulptör, tecknare och författare. Han är dessutom en av våra internationellt mest uppmärksammade konstnärer. Mest känd är hans skulptur ”Den knutna revolvern”, som blivit en symbol för icke-våld världen över. Den finns exempelvis på stationerna Åkeshov, Fittja och Täby centrum.

Tillfällig konst

Roland Perssons konstverk på T-Centralen.I sitt verk ”In between” har konstnären Roland Persson pressat växter och objekt gjutna av färgat silikongummi mellan glasskivor.

Tredimensionella föremål med volym har förts ihop till något som närmar sig det tvådimensionella. Allt ger en känsla av föränderlighet. En åldrad ek och en grönskande björk kombineras med några föremål tillverkade av människan – en skottkärra, en stövel, en låda och en hink.

Inget annat rum i Sverige genomströmmas dagligen av så många människor som Sergels torg, en plats som utmärks inte bara av samvaro, utan minst lika mycket av utanförskap. Mitt i stenstaden för konstnären in naturen.

Träden spjärnar emot och tar nästan gestalt av mänskliga kroppar. De har resning och bär likt pelare upp byggnaden och får de andra föremålen att framstå som något övergående. Som kontrast till brådskan och larmet påminner naturens former om det långsamma växandet, stillhet och ro.

Konstverket är det första i projektet med tidsbegränsad konst och kommer att finnas på plats under cirka åtta år. Konsten invigdes 2006.

Ombyggnad biljetthall med stationsnedgångar 2006: Wester+Elsner Arkitekter. 

Om konstnären

Roland Persson är skulptör med ett personligt och intimt förhållande till naturen. Han benämner ibland sina avgjutningar "tredimensionella fotografier", de är direkta fysiska avtryck med realistiska anspråk.

Tidigare visad konst

På T-Centralen har sammanlagt 22 konstnärer arbetat under årens lopp. Tyvärr finns inte all konst kvar utan en del har tagits bort på grund av olika orsaker.

Konst av Tor Hörlin.

 

 

 

 

 

 

I gångtunneln mot Klara kyrka utförde Tor Hörlin väggdekorationer i strukturklinker. Konsten invigdes 1965 och togs bort 1996 på grund av ombyggnad. 

 

Konst av Andréasson och Hallström (foto). 

I biljetthallen mot Drottninggatan kunde man tidigare se en 35 m lång keramisk väggmålning gjord av Staffan Hallström och Lasse Andréasson. I samband med en ombyggnation togs delar av konstverket bort. Den del som fortfarande kunde ses försågs enligt konstnärernas önskan med en skylt med texten att den utgjorde ett fragment av det ursprungliga konstverket, nu kallat ”Moln och broar”. Konstverket invigdes 1964 och togs bort helt 2005 i samband med ombyggnationen av biljetthallen.

Konst av Per Olof Ultvedt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På den övre plattformen utformade Per Olof Ultvedt ett räcke i järnsmide kring ett av trappschakten. Konstverket invigdes 1957 och togs bort 1974 i samband med en ombyggnation då schaktet sattes igen.

Konstgalleri i Blå gången

I förbindelsegången till den blå linjen skapades ett konstgalleri med bilder gjorda av fyra konstnärer.

Konst av Ola Billgren (foto).

Ola Billgrens bidrag till konstgalleriet var kopior av elva målningar, föreställande Kristus, gjorda av konstnärer från olika tider. Målningarna ger uttryck för olika tolkningar och ideologier. Var och en representerar en uppfattning typisk för sin tid och sitt samhälle.

Upplevelsen av Kristusbilderna bygger på upprepning med variation. Rörelsemomentet var också viktigt. Ola Billgren räknade ut exakt hur lång tid betraktaren som åkte på rullbandet skulle se varje bild. Motivet på tavlans mitt, stora vita ytor på varje sida. På så sätt kunde betraktaren se Kristus från olika tider spelas upp som på en film, allt från de tidiga, kristna mosaikerna och bysantinska skildringarna till våra dagars popidol. 

 Konst av Ulla Wiggen (foto).

Ulla Wiggens del av utställningen bestod ursprungligen av fem målningar. Idag finns bara tre kvar, två är försvunna. Alla fem skildrade skärgården. Målningarna som visades väcker minnen och längtan hos de flesta av oss. Samtidigt är de privata familjebilder från en bestämd plats, Gräskö i Stockholms skärgård. Höga himlar och låga horisonter, människor tillsammans eller ensamma, försjunkna i sig själva.

Konst av Håfström (foto). 

Jan Håfström gjorde tre triptyker. Med konstnärens ord var det "ett bildflöde med minnen från vårt eget medvetande och jordens inre".  På olika sätt berättar målningarna om tidsförlopp. Det är inte den för människan överblickbara tiden utan tid mätt med geologins och paleontologins mått. Människans roll blir underordnad samtidigt som mänskliga brott, som militärkuppen i Chile 1973, blir en tragisk del i historien. 

Konst av Olle Kåks (foto).

Olle Kåks såg sina tolv målningar som ett verk i tolv delar. Starka färger, kraftfulla mönster, långsmala format, allt bidrog till upplevelsen av en icke föreställande film som flimrade förbi resenärerna på rullbandet. Konstverkets namn var ”Bilder för en rulltrottoar”. 

Konsten invigdes 1975 och togs ned 1984 på grund av skadegörelse.

Om konstnärerna

Tor Hörlin målade framför allt landskap, ofta kustmotiv, samt gatumotiv från Stockholm och Bryssel i kraftig kolorit. Han utförde även monumentala figurkompositioner och medverkade i ett flertal kyrkorestaureringar. Han har även gjort konst på Karlaplans tunnelbanestation.

Staffan Hallström var målare och tecknare och fick sitt egentliga genombrott med utställningen ”Hundra målningar” på Konstakademien 1961. Han arbetade i en nyexpressionistisk stil. Under flera år hade han ett nära samarbete med Staffan Hallström, då de bland annat gjorde scenografier till Dramaten och flera stora offentliga arbeten. Tillsammans har de även utfört ett konstverk i keramiskt material på T-Centralen.

Lasse Andréasson var bildkonstnär med tempera som sitt favoritmaterial. Han arbetade även med textil, stora fria tredimensionella bilder och reliefer i brons och trä. Under flera år hade han ett nära samarbete med Staffan Hallström, då de bland annat gjorde scenografier till Dramaten och flera stora offentliga arbeten. Tillsammans har de även utfört ett konstverk i keramiskt material på T-Centralen.

Under 1960-talet då abstraktionen i måleriet var den starkaste genren började Ola Billgren istället att söka sig tillbaka till ett realistiskt måleri. Efter ett tag blev hans målningar ofta ett mellanting mellan det fotorealistiska och det expressivt abstrakta. Hans målningar blev snabbt mycket eftertraktade bland konstsamlare.

Ulla Wiggen är utbildad på Konstakademien och målar i olja, ofta porträttstudier och motiv ur elektronikens värld. Hon arbetar även med bokomslag.

Jan Håfström började sitt konstnärskap under 1960-talet med att låna från serier och andra media i popkonstens anda. Han har sedan dess växlat mellan figurativt och abstrakt måleri, gjort film, skulpturer och varit verksam som konstkritiker. På senare tid har han blivit uppmärksammad för ett nytt figurativt måleri där Mr Walker, seriefiguren Fantomens alter ego, spelar en framträdande roll.

Olle Kåks var både grafiker, bildkonstnär och skulptör. Han arbetade både med realistiska och abstrakta motiv i sin konst. Kåks har en mängd separatutställningar bakom sig och har även varit verksam som professor på Konsthögskolan i Stockholm.

Senast uppdaterad
© AB Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänst 08-600 10 00. Om webbplatsen